Påsken är årets höjdpunkt i Trädgården. Det innebär många besökare och mycket arbete men också stor glädje.
Långfredagen inleddes med en meditativ gudstjänst. Därefter höll vi öppet för besökare att tillbringa tid här i stillhet och enskild andakt. Nära 2 000 var här. Vi erbjöd ingen guidning men var tillgängliga för de som ville samtala.
Påskafton hade vi öppet som vanligt och dagen var fullbokad fram till 15.30. Sedan behövde vi tiden för att möblera om hela Trädgården inför kommande dag.

005
Påskdagen började tidigt. Kvart i fem var vi uppe för att torka alla bänkar till de tusen sittplatserna.
Efter gemensam frukost öppnades portarna kl. 06.00 och folket strömmade in. Två engelskspråkiga gudstjänster, 06.30 och 09.00, samlade tillsammans c:a 2 300 deltagare.
Den skandinaviska gudstjänsten kl. 11.00 var lite mindre än tidigare år med 300 närvarande.
I år sammanfaller vår påsk med den judiska. Detta betyder trängsel inte bara här hos oss utan i hela Jerusalem.

018

001

Palmsöndagen inleddes för vår del i Christ Church. Alla samlades utanför 013kyrkan, för att sedan tåga in under lovsång. I täten gick några och viftade med stora palmblad. Det blev en gudstjänst med mycket sång och glädje.

Vid kyrkfikat efteråt överlämnades en ambulans till Magen David Adom (Israeliska Röda Korset) som en gåva från kristna vänner runt om i världen.

På eftermiddagen gick vi ut för att se den stora marschen från Olivberget in i Gamla Staden. Massor av folk och sångerna blandades med trumpeter, säckpipor, trummor och gitarrer. En riktig folkfest och ett tillfälle för de kristna att synas och höras.

037049

Vi följde med tåget till en stor samling vid Betestadammen. Där hamnade vi nära några Birgittinernunnor, som var något av en hälsning från Sverige.

På hemvägen genom Gamla Jerusalem var det fortfarande mycket folk i rörelse. Ljuset i den nedgående solen bjöd på läckra effekter.

 

054

Nu laddar vi för fullt inför påskfirandet, som är en av årets höjdpunkter här vid Trädgårdsgraven.

Igår var vi lediga och hade möjlighet gå och lyssna på Händels ”Messias”! Den framfördes av högklassiga sångare och musiker så det hela blev en riktig höjdpunkt. Eftersom den framfördes på hebreiska var det bra att vi fick texterna skrivna på engelska. Framsidan av broschyren hade en dubbeltydig text. Om det handlade om konserten så har den redan varit men gällde det om att Jesus kommer tillbaka så är det inte många dagar kvar av mars.

005

I eftermiddag när vi var lediga ett par timmar gick vi via Västra muren till de judiska kvarteren. På vägen dit i de smala gränderna bevittnade vi hur en man försökte backa bilen eftersom det fanns hinder i vägen framför. Han hade inte mycket plats på sidorna. Det var många som med tillrop hjälpte till så det ordnade sig nog till slut.

005

Nu är vi snart på väg till Notre Dame (Jodå, finns i Jerusalem också) där vi tillsammans med gänget här tänker avnjuta buffe’n i deras restaurant.

 

 

Vi ar tillbaka i Jerusalem och har varit i tjänst i en vecka.

Det mesta
är sig likt men vissa rutiner har ändrats efter den nya direktorns tillträde.
Det har varit kallt vår första vecka här men idag kom värmen! Härligt att kunna gå ut utan tröja+jacka.
Nu har vi städat på vår uteplats så vi kan inta våra måltider där.

009

När vi kom hit räknade jag mina skor eftersom Bertil tyckte jag hade många. Det var tio par. Han hade sju par. Bilden visar vilka som tar mest plats!

Några skor kommer nog att vara utslitna när vi åker hem och något eller några par som inte är så mycket använda kommer att lämnas till någon klädinsamling. Det finns mycket flyktingar här i landet och i länder runt omkring.

Det är fantastiskt att se hur öknen har fått liv efter regnet och blommor i olika färger breder ut sig i det annars torra landskapet.
Det här är bilder från öknen vid Döda havet.
.002 020 054 018 074  044057

Vår långa ledighet den här perioden firade vi i Eilat. Där finns en liten lägenhet som ägs av ett norskt par och de hyr gärna ut den och detta till en rimlig kostnad.
 Efter några timmars bilresa möttes vi av en behaglig temperatur. Så efter att ha installerat oss tog vi en skön kvällspromenad.
Lägenheten har en fin balkong med utsikt över staden och Röda Havet.

016063

Vi fick ett par fina och lata dagar och förundrades igen över hur flygplanen landar på banan mitt i stan.
När det var dags för hemresa valde vi vägen lägst den egyptiska gränsen norrut. Denna väg var tidvis stängd tidigare, men det är lugnare nu under den nuvarande regimen i Egypten. Det är lite märkligt att se hur nära gränsen  vägen går.073

030

Det har varit ganska kallt (nåja)  i Jerusalem den senaste tiden, så det var skönt att komma ner i öknen nära Döda Havet i söndags. Vi var ett litet gäng engelsmän, norrmän och svenskar som hade bestämt att göra en vandring.

018020041

Vi startade vid en kibbutz nära Jeriko och gick sedan upp i bergen. Färden gick söderut för att till slut nå Qumran. Mesta delen var kuperat och vi såg många fantastiska vyer.
Vi såg bergsgetter på avstånd och plötsligt bakom en krök stod en dromedar och drack ur en pöl. Det fanns inga andra människor i närheten men dromedaren verkade varken skygg eller aggresiv.

028032034

 

 

 

 

Den hade ett gäng kompisar i närheten men det var bara den här vi kom nära.043

047054062

När vi närmade oss Qumran blev vandringen besvärligare. Det var brant och dalen vi skulle till låg långt nere. Det hela gick bra men jag får erkänna att det kändes i lårmusklerna dagen efter.
091

På vår lediga dag den här veckan bestämde vi att leta reda på de båda sjukhusen som vi är rekommenderade att använda vid behov. Eftersom vi ska kunna serva dem som är här och det kan uppstå behov av sjukvård så kände vi behov av att åtminstone hitta vägen.
Efter tjugo minuters promenad rakt norrut stod vi plötsligt utanför S:t Joseph, som är ett katolskt arabiskt sjukhus.
Ytterligare tjugo minuter senare hade vi hittat Hadassah sjukhuset på Skopusberget. Det finns ett större Hadassah sjukhus i Ein Kerem som vi besökt tidigare. Båda är judiska. Från parkeringen kunde man se ner mot öknen i öster, men sikten var inte den bästa denna dag då regnet hängde i luften.

005 008
På vägen hade vi sett en stor begravningsplats med ett stort kors. Det var alltså en kristen begravningsplats. Vi fick för oss att se om det var här Nås-fararna var begravna. I så fall skulle Hilda Anderssons grav också finnas där. Hilda var en spännande person som levde här på 30- och 40-talen. Tyvärr mördades hon på hemvägen från kyrkan under våren 1948. Är du intresserad så googla på Hilda Andersson Jerusalem.009
Begravningsplatsen visade sig snart endast vara för engelska soldater som stupat under första världskriget. Det kom dock fram en man som jobbade där och han undrade om vi behövde hjälp. Han visste var begravningsplatsen för American Colony är och beskrev vägen dit.
Nu började regnet falla men vi beslöt i alla fall att försöka hitta platsen.
Vägbeskrivningen stämde bra och snart upptäckte vi några gravstenar bland buskar och träd men bakom ett stängsel med taggtråd på toppen. Grinden var låst och ingen svarade på signalen. Dock lyckades vi se namnen på några av gravstenarna och där ibland Hildas!

016
Regnet tilltog när vi vände hemåt. I stället för att vända tillbaka samma väg som vi kom, försökte vi ta en genväg genom en park. Det blev som vanligt en lång omväg.

020 023

På slingrande och lerhalkiga stigar försökte vi hitta rätt i regnet. Långt om länge kom vi till en grind. Den var omsorgsfullt låst med ett stabilt hänglås. Dock hade nog några andra varit i samma situation före oss för staketet var nertrampat tillräckligt mycket för att vi skulle ta oss ut.
Nu var det bara att gå hem, men det var nu en ganska lång väg så innan vi var hemma var vi rejält blöta av det ihållande regnet

När vi gick upp i morse och skulle tvätta sömnen ur ögonen kom det inget vatten ur kranarna. Vattenledningarna ligger utanpå husen här och nu hade de frusit.
När vi sedan kom ut fick vi se att det kommit lite mera snö under natten. Visst är det vackert men -3 här känns verkligen kallt. Många var frusna, inte bara människor utan även fåglar och blommor verkade huttra i kylan.
Det fanns rinnande vatten i ett av husen, så vi kunde fixa morgontoaletten, om nu någon undrade.

015 018 019

012010

Så stängdes vägarna till Jerusalem av i går vid 10-tiden. Affärer stängdes. Universitetet stängdes liksom alla andra skolor. Alla var förberedda när den första snön blandad med regn kom mitt på dagen. Det som kändes lite annorlunda var att åskan ackompanjerade nederbörden. Senare på eftermiddagen kom ett riktigt snöfall med tämligen stora flingor som singlade mot marken. Dock var det inte mera än att det knappt blev ett sammanhållande snötäcke på marken. När den snön kom bestämde våra lokalt anställda att det var dags att gå hem. Vi höll öppet med ett minimum av bemanning men hade faktiskt en och annan besökare. Mitt i alltihopa kom en bil körande upp för vår lilla gränd. Ett par palestinska män hade sett en äldre dam som verkade bortkommen i ovädret. Det visade sig vara en 80-årig rumänska som hade väldigt svårt att gå, men ändå bestämt sig för att försöka hitta till Gravkyrkan på egen hand. Som tur var förbarmade sig de här männen över henne och de gissade att det var vårt ställe hon sökte. Kommunikationen var svår. Hon kunde bara rumänska och enda ledtråden för männen hade varit en bild som kunde tolkas som Jesu uppståndelse. Vi fick in henne i receptionens värme och gav henne kaffe med lite tilltugg. Med hjälp av google translate kunde vi förstå lite av hennes önskemål. Vi ringde rumänska ambassaden i Tel Aviv. Inget svar. Vi ringde rumänska konsulatet i Jerusalem. Inget svar. Vi ringde rumänska ortodoxa kyrkan här. Inget svar. På vissa hemsidor fanns flera telefonnummer. Vi provade det ena efter det andra. Så småningom var det någon som svarade. Vi fick reda på var damen skulle bo, så vi hämtade vår bil och skjutsade hem henne. (Männen, som kom med henne, hade försvunnit för länge sedan.) Där berättade de att de hade avrått damen från att försöka gå till Gravkyrkan, men hon hade helt enkelt gått iväg på egen hand. Obegripligt, eftersom hon hade riktigt ont när hon gick och hade svårt att till och med gå de få stegen till vår bil. Nu hoppas vi bara att hon får den hjälp hon behöver. Tänka sig att våga ge sig ut på långresa på egen hand med sådana besvär och utan språkkunskaper. Ibland besegrar viljan omdömet. 005 004009 007 008