På vår lediga dag den här veckan bestämde vi att leta reda på de båda sjukhusen som vi är rekommenderade att använda vid behov. Eftersom vi ska kunna serva dem som är här och det kan uppstå behov av sjukvård så kände vi behov av att åtminstone hitta vägen.
Efter tjugo minuters promenad rakt norrut stod vi plötsligt utanför S:t Joseph, som är ett katolskt arabiskt sjukhus.
Ytterligare tjugo minuter senare hade vi hittat Hadassah sjukhuset på Skopusberget. Det finns ett större Hadassah sjukhus i Ein Kerem som vi besökt tidigare. Båda är judiska. Från parkeringen kunde man se ner mot öknen i öster, men sikten var inte den bästa denna dag då regnet hängde i luften.

005 008
På vägen hade vi sett en stor begravningsplats med ett stort kors. Det var alltså en kristen begravningsplats. Vi fick för oss att se om det var här Nås-fararna var begravna. I så fall skulle Hilda Anderssons grav också finnas där. Hilda var en spännande person som levde här på 30- och 40-talen. Tyvärr mördades hon på hemvägen från kyrkan under våren 1948. Är du intresserad så googla på Hilda Andersson Jerusalem.009
Begravningsplatsen visade sig snart endast vara för engelska soldater som stupat under första världskriget. Det kom dock fram en man som jobbade där och han undrade om vi behövde hjälp. Han visste var begravningsplatsen för American Colony är och beskrev vägen dit.
Nu började regnet falla men vi beslöt i alla fall att försöka hitta platsen.
Vägbeskrivningen stämde bra och snart upptäckte vi några gravstenar bland buskar och träd men bakom ett stängsel med taggtråd på toppen. Grinden var låst och ingen svarade på signalen. Dock lyckades vi se namnen på några av gravstenarna och där ibland Hildas!

016
Regnet tilltog när vi vände hemåt. I stället för att vända tillbaka samma väg som vi kom, försökte vi ta en genväg genom en park. Det blev som vanligt en lång omväg.

020 023

På slingrande och lerhalkiga stigar försökte vi hitta rätt i regnet. Långt om länge kom vi till en grind. Den var omsorgsfullt låst med ett stabilt hänglås. Dock hade nog några andra varit i samma situation före oss för staketet var nertrampat tillräckligt mycket för att vi skulle ta oss ut.
Nu var det bara att gå hem, men det var nu en ganska lång väg så innan vi var hemma var vi rejält blöta av det ihållande regnet

Annonser

När vi gick upp i morse och skulle tvätta sömnen ur ögonen kom det inget vatten ur kranarna. Vattenledningarna ligger utanpå husen här och nu hade de frusit.
När vi sedan kom ut fick vi se att det kommit lite mera snö under natten. Visst är det vackert men -3 här känns verkligen kallt. Många var frusna, inte bara människor utan även fåglar och blommor verkade huttra i kylan.
Det fanns rinnande vatten i ett av husen, så vi kunde fixa morgontoaletten, om nu någon undrade.

015 018 019

012010

Så stängdes vägarna till Jerusalem av i går vid 10-tiden. Affärer stängdes. Universitetet stängdes liksom alla andra skolor. Alla var förberedda när den första snön blandad med regn kom mitt på dagen. Det som kändes lite annorlunda var att åskan ackompanjerade nederbörden. Senare på eftermiddagen kom ett riktigt snöfall med tämligen stora flingor som singlade mot marken. Dock var det inte mera än att det knappt blev ett sammanhållande snötäcke på marken. När den snön kom bestämde våra lokalt anställda att det var dags att gå hem. Vi höll öppet med ett minimum av bemanning men hade faktiskt en och annan besökare. Mitt i alltihopa kom en bil körande upp för vår lilla gränd. Ett par palestinska män hade sett en äldre dam som verkade bortkommen i ovädret. Det visade sig vara en 80-årig rumänska som hade väldigt svårt att gå, men ändå bestämt sig för att försöka hitta till Gravkyrkan på egen hand. Som tur var förbarmade sig de här männen över henne och de gissade att det var vårt ställe hon sökte. Kommunikationen var svår. Hon kunde bara rumänska och enda ledtråden för männen hade varit en bild som kunde tolkas som Jesu uppståndelse. Vi fick in henne i receptionens värme och gav henne kaffe med lite tilltugg. Med hjälp av google translate kunde vi förstå lite av hennes önskemål. Vi ringde rumänska ambassaden i Tel Aviv. Inget svar. Vi ringde rumänska konsulatet i Jerusalem. Inget svar. Vi ringde rumänska ortodoxa kyrkan här. Inget svar. På vissa hemsidor fanns flera telefonnummer. Vi provade det ena efter det andra. Så småningom var det någon som svarade. Vi fick reda på var damen skulle bo, så vi hämtade vår bil och skjutsade hem henne. (Männen, som kom med henne, hade försvunnit för länge sedan.) Där berättade de att de hade avrått damen från att försöka gå till Gravkyrkan, men hon hade helt enkelt gått iväg på egen hand. Obegripligt, eftersom hon hade riktigt ont när hon gick och hade svårt att till och med gå de få stegen till vår bil. Nu hoppas vi bara att hon får den hjälp hon behöver. Tänka sig att våga ge sig ut på långresa på egen hand med sådana besvär och utan språkkunskaper. Ibland besegrar viljan omdömet. 005 004009 007 008

Det har blivit kyligare och nu förbereds för snöfall i Jerusalem. En blandad känsla av förväntan och oro märks bland människorna. Man menar att det behövs bara ett par centimeter snö för att det ska bli kaos. Skolor och arbetsplatser stängs och allmänheten uppmanas att se över matförråden hemma, då leveranser till butikerna förväntas utebli. Vägarna upp till Jerusalem stängs av tre timmar före förväntat snöfall. Detta för att undvika att bilar ska fastna i backarna och hindra akuta transporter. Man varnar också för strömavbrott och då blir det kallt i våra lägenheter.
Snön förväntas komma i morgon eftermiddag och vi ser fram emot vad effekten egentligen kommer att bli.

Ett nytt ar har just borjat. Sjalva firandet har ar inte sa markerat som hemma. Det judiska nyaret var for c:a tva manader  sedan. Aven om det fanns en del raketer och smallare, sa var det anda inte mycket mer an det ofta ar.

Var senaste lediga dag tog vi en tur pa en vag vi inte rest pa tidigare. Alon Road ar vindlande men leder genom ett fascinerande landskap.

003007Nar vi rest en god stund sag vi plotsligt Jerusalem pa avstand. Man kan fa en forestallning om  orden ”ga upp till Jerusalem”

014

Den medhavda (vilket ord!) matsacken smakade gott nar vi till slut hittade en lamplig rastplats. Narmiljon var riktigt skrapig, men nar man lyfte blicken sag man fantastiska vyer.

043041

 

 

 

Nar vi kommit ner i jordandalen for vi soderut till dopplatsen nara Jeriko. Vi fick bevittna nagot slags ortodoxt dop. Prasten laste och massade, de forsamlade gjorde mangder av korstecken under tiden. Nagra vitkladda (dopkandidater?) gick ner i Jordan och simmade r050unt en stund.

055

053059

Det ar bara nagra meter over till Jordanien och en jordansk soldat vakade over det hela fran sin sida.

Farden gick sedan vidare soderut med ett stopp vid Ein Boqeq for shopping och vila. Enligt min uppfattning en omojlig kombination. Senare reste vi genom okenstaden Arad, Kirjat Gat for att via Latrun komma tillbaka till Jerusalem.

103

Solen hann ga ner innan vi var tillbaka i Jerusalem igen tacksamma for annu en innehallsrik dag i det Heliga Landet.

 

 

Det var lange sedan jag skrev i bloggen. Var forra period avslutades ganska hektiskt. Under nagra veckor efter lovhyddohogtiden hade vi enormt manga besokare. Vi har ett maxtal pa 2 000 per dag som vi tycker gar att hantera. Vi flera tillfallen passerades detta och nagon dag var vi nara 2 500. Till raga pa detta sa drabbades jag av inflammerade tarmfickor som tvingade mig att ta det valdigt lugnt. Till slut ringde vi efter en lakare, som kom cyklande med sin ryggsack. (Visst blir det roligt att lasa utan de svenska boksaverna som avslutar alfabetet!) Doktorn var en intressant bekantskap, fodd jude i USA, nu messiastroende karismatisk katolik. Dessutom verkade han vara en noggrann och omsorgsfull person. Min svaghet satt i t o m nagon vecka efter hemresan 18 November.

Forutom detta bekymmer sa la ocksa var dator av. Det ar darfor jag skriver pa denna lanedator.

Vi hade drygt tre veckor hemma och det var med stor gladje vi fick tillfalle att traffa vara dottrar och deras familjer. Bland annat hann vi med ”julfirade” vi tva tillfallen med vara barnbarn. Tiden gick dock snabbt och sedan den 14 december ar vi tillbaka i Jerusalem.

Var nya period inleddes med en fantastisk konsert med eleverna vid mormonernas univeristet som ligger pa Scopusberget. En annan smakfull overraskning jordgubbarna som redan finns till overkomligt pris (15 kronor/litern) och som var sota och smakrika nastan som svenska.

Under denna manad har besoksantalet i Tradgarden minskat betydligt. Vissa dagar ar det dock ganska manga besokare och eftersom vi inte ar sa manga volontarer blir det fullt upp.

Nu ar vi snart pa vag till skandinaviskt julfirande, da vi ar bjudna till ett norskt par som vi lart kanna har. I morgon vantar stor jul-lunch som var nye director har bjudit in bade volotarer och lokalt anstallda till.

028Sa onskar vi alla en riktigt God Jul. Guns hembakade pepparkakor ar nog det narmaste vi kommer den svenska julen har.

 

Idag är det regn och solsken om vartannat, aprilväder skulle vi kalla det i Sverige. Jag (Gun) är glad att jag inte har hand om nattvarderna idag när det är blött. Jag har varit i affären hela förmiddagen och byter av för te-eller kaffepaus i affären lite senare idag. Jag kan också bli inkallad om det behövs tidigare, jag är ”on call”. Jag kan alltså inte gå ut och se hur läget är på stan. Igår när vi handlade i vår lilla butik smällde det till i närheten och skrämda människor kom in i butiken. Butiksägaren lugnade oss med att det inte var något farligt. En chockgranat kanske?
Det flaggades för att det skulle vara svårt för grupper att ta sig hit p.g.a. oroligheter. Det har inte märkts i Trädgården utan besöksströmmen är stor.
Tempelberget har varit avstängt helt tidigare idag och nu avstängt för män under 50 år. På fredagen vill muslimer gå till mosken för att be så en sån åtgärd orsakar protester.
Inatt begravdes mannen som dödades efter att han skjutit en rabbin(som inte dog) på tempelberget. Vi hörde skanderingar i samband med detta.
Det är svårt att hinna med att skriva i bloggen när det är mycket jobb här. Nu hade jag en stund och tog tillfället i akt att berätta lite. Jag såg att det var många visningar, som det brukar vara när det pratas om Israel i svenska nyheter!
Ikväll är det avskedsfest för vår director. Glädje och sorg -aprilväder!