Det har blivit kyligare och nu förbereds för snöfall i Jerusalem. En blandad känsla av förväntan och oro märks bland människorna. Man menar att det behövs bara ett par centimeter snö för att det ska bli kaos. Skolor och arbetsplatser stängs och allmänheten uppmanas att se över matförråden hemma, då leveranser till butikerna förväntas utebli. Vägarna upp till Jerusalem stängs av tre timmar före förväntat snöfall. Detta för att undvika att bilar ska fastna i backarna och hindra akuta transporter. Man varnar också för strömavbrott och då blir det kallt i våra lägenheter.
Snön förväntas komma i morgon eftermiddag och vi ser fram emot vad effekten egentligen kommer att bli.

Ett nytt ar har just borjat. Sjalva firandet har ar inte sa markerat som hemma. Det judiska nyaret var for c:a tva manader  sedan. Aven om det fanns en del raketer och smallare, sa var det anda inte mycket mer an det ofta ar.

Var senaste lediga dag tog vi en tur pa en vag vi inte rest pa tidigare. Alon Road ar vindlande men leder genom ett fascinerande landskap.

003007Nar vi rest en god stund sag vi plotsligt Jerusalem pa avstand. Man kan fa en forestallning om  orden ”ga upp till Jerusalem”

014

Den medhavda (vilket ord!) matsacken smakade gott nar vi till slut hittade en lamplig rastplats. Narmiljon var riktigt skrapig, men nar man lyfte blicken sag man fantastiska vyer.

043041

 

 

 

Nar vi kommit ner i jordandalen for vi soderut till dopplatsen nara Jeriko. Vi fick bevittna nagot slags ortodoxt dop. Prasten laste och massade, de forsamlade gjorde mangder av korstecken under tiden. Nagra vitkladda (dopkandidater?) gick ner i Jordan och simmade r050unt en stund.

055

053059

Det ar bara nagra meter over till Jordanien och en jordansk soldat vakade over det hela fran sin sida.

Farden gick sedan vidare soderut med ett stopp vid Ein Boqeq for shopping och vila. Enligt min uppfattning en omojlig kombination. Senare reste vi genom okenstaden Arad, Kirjat Gat for att via Latrun komma tillbaka till Jerusalem.

103

Solen hann ga ner innan vi var tillbaka i Jerusalem igen tacksamma for annu en innehallsrik dag i det Heliga Landet.

 

 

Det var lange sedan jag skrev i bloggen. Var forra period avslutades ganska hektiskt. Under nagra veckor efter lovhyddohogtiden hade vi enormt manga besokare. Vi har ett maxtal pa 2 000 per dag som vi tycker gar att hantera. Vi flera tillfallen passerades detta och nagon dag var vi nara 2 500. Till raga pa detta sa drabbades jag av inflammerade tarmfickor som tvingade mig att ta det valdigt lugnt. Till slut ringde vi efter en lakare, som kom cyklande med sin ryggsack. (Visst blir det roligt att lasa utan de svenska boksaverna som avslutar alfabetet!) Doktorn var en intressant bekantskap, fodd jude i USA, nu messiastroende karismatisk katolik. Dessutom verkade han vara en noggrann och omsorgsfull person. Min svaghet satt i t o m nagon vecka efter hemresan 18 November.

Forutom detta bekymmer sa la ocksa var dator av. Det ar darfor jag skriver pa denna lanedator.

Vi hade drygt tre veckor hemma och det var med stor gladje vi fick tillfalle att traffa vara dottrar och deras familjer. Bland annat hann vi med ”julfirade” vi tva tillfallen med vara barnbarn. Tiden gick dock snabbt och sedan den 14 december ar vi tillbaka i Jerusalem.

Var nya period inleddes med en fantastisk konsert med eleverna vid mormonernas univeristet som ligger pa Scopusberget. En annan smakfull overraskning jordgubbarna som redan finns till overkomligt pris (15 kronor/litern) och som var sota och smakrika nastan som svenska.

Under denna manad har besoksantalet i Tradgarden minskat betydligt. Vissa dagar ar det dock ganska manga besokare och eftersom vi inte ar sa manga volontarer blir det fullt upp.

Nu ar vi snart pa vag till skandinaviskt julfirande, da vi ar bjudna till ett norskt par som vi lart kanna har. I morgon vantar stor jul-lunch som var nye director har bjudit in bade volotarer och lokalt anstallda till.

028Sa onskar vi alla en riktigt God Jul. Guns hembakade pepparkakor ar nog det narmaste vi kommer den svenska julen har.

 

Idag är det regn och solsken om vartannat, aprilväder skulle vi kalla det i Sverige. Jag (Gun) är glad att jag inte har hand om nattvarderna idag när det är blött. Jag har varit i affären hela förmiddagen och byter av för te-eller kaffepaus i affären lite senare idag. Jag kan också bli inkallad om det behövs tidigare, jag är ”on call”. Jag kan alltså inte gå ut och se hur läget är på stan. Igår när vi handlade i vår lilla butik smällde det till i närheten och skrämda människor kom in i butiken. Butiksägaren lugnade oss med att det inte var något farligt. En chockgranat kanske?
Det flaggades för att det skulle vara svårt för grupper att ta sig hit p.g.a. oroligheter. Det har inte märkts i Trädgården utan besöksströmmen är stor.
Tempelberget har varit avstängt helt tidigare idag och nu avstängt för män under 50 år. På fredagen vill muslimer gå till mosken för att be så en sån åtgärd orsakar protester.
Inatt begravdes mannen som dödades efter att han skjutit en rabbin(som inte dog) på tempelberget. Vi hörde skanderingar i samband med detta.
Det är svårt att hinna med att skriva i bloggen när det är mycket jobb här. Nu hade jag en stund och tog tillfället i akt att berätta lite. Jag såg att det var många visningar, som det brukar vara när det pratas om Israel i svenska nyheter!
Ikväll är det avskedsfest för vår director. Glädje och sorg -aprilväder!

Nära vår Trädgård ligger en affär som ägs av en kristen arabisk familj. De flesta av oss gör sina mesta inköp där. Det är alltid stökigt där inne med varor högt och lågt och en hel del på golvet i gångarna. Men frågar man efter något så kan de som regel ta fram det någonstans ifrån.

Ett par av våra kollegor fick den goda idén att bjuda hela familjen till oss här. Eftersom det paret är från USA blev det grillade hamburgare med en hel del tillbehör. Naturligtvis hjälptes vi alla åt med olika rätter.

016 041

Här tar delar av familjen för sig av godsakerna. På den andra bilden ser vi initiativtageren Boyd i trivsamt samtal med affärsfamiljens överhuvud Freij. De blev en helt igenom lyckad tillställning med mycket mat, mycket skratt och gemenskap som alla åldrar trivdes med. Naturligtvis måste det hela avslutas med ett gruppfoto.

055En del andra glimtar från Trädgården vill jag gärna delge. Vi har haftg ett par mycket bråda dagar med helt fullbokade scheman. Det betyder att vi tar emot fyra grupper varje halvtimme och att vi som guidar inte hinner med några raster. Men vi är ju här för att arbeta och uppskattningen från grupperna gör det lätt att jobba.

En överraskning fick jag härom dagen, när någon frågade om jag var den Bertil som predikade i tältmöten i södra Dalarna 1967! Jodå, det stämde och så fick vi dela några minnen för nästan ett halvt sekel sedan.

Det har varit en del oroligheter i Jerusalem de senaste dagarna. Ofta hör vi ljudet av någon helikopter som övervakar staden. Går vi ut ser vi ofta gott om folk i uniform. För första gången har det hänt att det drivit in en del tårgas som irriterade ögon och luftvägar på oss och besökarna. Annars är det fantastiskt att få vara här, där det är något av en fridens oas mitt i all oro som finns omkring oss.

Mycket soldater och militärer har alltså funnits i området nära oss de senaste dagarna. Det kan vara svårt att se skillnad på militärer och poliserna, för även poliserna är tungt beväpnade. Det kan se lite märkligt ut med unga polistjejer, en del ser inte ut att vara mer än i 20-års åldern, komma tungt beväpnade med automatvapen som ser klart överdimensionerade ut. En av dem, som var inne i Trädgården, undrade hur det kom sig att så många som inte är kristna besöker oss. Den hon talade med, ställde sig frågande, men hon förklarade att kristna är ju dom som går omkring i märkliga kläder och att männen brukar bära klänning. Hon trodde alltså att alla kristna såg ut som ortodoxa präster eller munkar, men fick sig förklarat att de flesta kristna är vanliga, normala människor. (Därmed inget ont sagt om de som väljer att gå i ”religiösa” kläder.)

 

 

Allt emellanåt kommer ett par rabbiner för att delta i vår veckosamling. Igår var det dags och de båda rabbinerna ledde oss i ett studie av Psalm 22 i Psaltaren. Den yngre, kanske i 35-års åldern, har studerat på Oral Roberts Universitet, som är klart evangeliskt. Där doktorerade han på Romarbrevet med lysande omdömen. Helt klart kan han nya testamentet bättre än jag. Dessutom är båda rabbinerna välbevandrade, inte bara i hebreiska, utan även i andra antika språk. Den äldre rabbinen (och då menar jag äldre) är en herre med mycket humor, värme och ironi. Det är en ren njutning att ta del av deras kunskap, men igår kunde jag inte koppla av så bra.

Vår director hade nämligen bett att jag skulle vara beredd på ett evangeliskt gensvar på föreläsningen på så där 20 minuter. Ett gensvar kan man ju inte förbereda så det var bara att avvakta. Visserligen hade jag läst på psalmen i förväg och dessutom några kommentarer, men jag kände mig verkligen som den enkle amatören bland dessa lärda män. De visade dock uppskattning på mina enkla funderingar och den äldre berömde t.o.m. mitt val av bibelhänvisningar. En liten poäng blev det när de kom att nämna en rabbin från andra århundradet, som jag råkar känna till ganska väl. Så vi kunde samtala en del om Johanan ben Sakkai och hans betydelse för skapandet av talmud.

För några veckor sedan fick vi en inbjudan till bröllopet för Or och hennes Sri från Indien. Hon har jobbat här i Trädgården b.l.a. som guide. Många av volontärerna och några av de fast anställda tackade ja till inbjudan.
Igår var det dags! Vi hade turen att hitta en busslinje som gick  nära Trädgården och ända fram till festlokalen. Vi är ju europeer och var så klart ute i god tid. Från kl 18 var det sagt och tio minuter innan dess kom vi. Då höll man på att duka fram plockmat.

064060057

Så småningom strömmade det in mer gäster och ett härligt sorl spred sig bland minglande, ätande människor.
Efter c:a en timma blev vi anmodade att ta plats där vigseln skulle äga rum, vilket var en del av salen.

081

Under högljudd musik tågade sedan brudparet in under baldakinen. Vigseln förrättades på hebreiska, så det var inte så mycket man förstod av det som sades. En del, som var på engelska, var när brudparet betygade varann sin kärlek och lovade trohet hela livet. Gripande och fint! Detta är ett messiastroende par och i bröllopsceremonin ingick att de firade nattvard. Att brudgummen trampar söndet ett glas hör till traditionen i judiska bröllop och så skedde även här.
Efter ceremonin vidtog gratulationer och sedan blev alla inbjudna till dukade bord.

100

Efter förrätten blev det dans där brudparet snurrade runt i mitten och stundtals blev uppburna av starka armar.
Vi skulle ju som vanligt gå upp kl 6 på morgonen så vi fick avsluta firandet här (kl 21:30). Glada av nya upplevelser tog vi buss och spårvagn hem.

Just när jag skriver detta faller det första rejäla regnet för hösten. Några droppar har vi haft tidigare, men nu kommer det på allvar.

Bakom oss ligger ett par händelser jag gärna delar. Ett av problemen här gäller ficktjuvar som ofta opererar där vår lilla tvärgata möter den större gatan. En påträngande vykortsförsäljare följde med en norsk grupp som just besökt oss. En dam i gruppen kände att någon försökte komma åt hennes plånbok. Hon grep instinktivt och snabbt och fick tag i, inte bara plånboken som tjuven just tagit, utan dessutom en bunt av hans kort. Henns agerande och skrik skrämde tydligen tjuven, som sprang iväg i full fart.

Den norska damen stod där med sin plånbok och en bunt av korten. Hur skulle hon göra? Hon gjorde nog det smartaste och mest kristliga man kan tänka. Det fanns några ”lokala personer” i närheten, så hon vände sig till dem och räckte fram korten med orden: ”När ni träffar den mannen kan ni väl ge honom hans kort, för jag är i alla fall ingen tjuv.” Men kan bara fundera över vad den mannen kände när han fick bunten av kort!

En annan speciell händelse blev vi vittne till efter stängningsdags. Ett ungt par från Holland hade fåt directorns tillåtelse att vara kvar en stund efter stängning. Jag träffade på dem och frågade om jag fick ta ett kort och detta blev resultatet.

005

Det gick inte att ta miste på lyckan och kärleken som strålade från dem. Jag vet inte om den unga kvinnan anade vad mannen hade planerat, men en stund senare, när mörkret hade kommit, lyckades en av våra kollegor fånga den här bilden:

frieri

Detta frieri var en unik händelse, för så långt vi vet hade det aldrig förekommit något liknande i Trädgården tidigare. -MEN bara ett par dagar senare skedde det igen. Då var det mitt under öppningstid som en ung man i en rysk grupp passade på att fria till sin hjärtas dam medan deras grupp hade sin samling.

Nu är det en tid sedan jag skrev senast, men det beror inte på att ingenting händer. Snarare är det så att tiden inte har räckt till. Förutom våra vanliga uppgifter har jag fått lägga ganska mycket tid på administration.
Rubriken syftar på flera olika saker. Dels är vi inne i en period med judiska högtider. Yom Kippur, den stora försoningsdagen, är en allvarlig och stillsam högtid. Under ett dygn av fasta och bön söker man den Helige för att ha allt klart i relationen med Honom. Strax efter kommer Succot, Lövhyddohögtiden, då man minns uttåget ur Egypen. Det är en högtid med mycket sång, fest och glädje.

Under den högtiden arragerar den Kristna Ambassaden en stor konferens i Jerusalem. Ett par stora gudstjänster här hos oss ingår i programmet. Så efter en period med ganska få besökare var det överfullt i Trädgården.

005 006 007

Förberedelser i full gång. Innanför porten ställs material för besökarna i ordning. Utanför porten står Sami som vanligt. I dag med stort lager och stora förhoppningar om många kunder. Lovsångstemaet överraskades av lite regn när de övade.

008 010

Många var i bön och lovsång före gudstjänsten. Gun hade sjukvårdsansvar här tillsammans med Reuben från Indien.

Den första engelskspråkiga gudstjänsten samlade över 1 200 deltagare. Efter den följde en gudstjänst på portugisiska/spanska med deltagare främst från Sydamerika. Drygt 1 000 deltog men de lät som många fler…

012

Det blev en lång arbetsdag men dagen efter kom belöningen. Det skedde i form av en utfärd som vår director ordnat för oss. Så i chartrad buss for vi iväg mot hemligt mål. Det blev en heldag med sol, bad, kultur och mest av allt en härlig gemenskap. Dessutom bjöds vi på lunch vid stranden och på kvällen en fantastisk middag vid Ceasarea vid havet.

094122070

Trötta men tacksamma kom vi tillbaka efter en rejäl tid i bilköerna upp till Jerusalem.

Det kommer många människor med intressant bakgrund till Trädgården. Häromdagen dök personen till höger på bilden upp.
002Han är bekant med en av guiderna han här samtalar med sedan tidigare. Nu fick flera av oss del av hans gripande berättelse.

Under sin uppväxt i Iran kom han att bli engagerad i Hizbola. Ett av hans uppdrag kom att bli att resa till USA för att rekrytera ungdomar till rörelsen. Där blev han arresterad och med 20 olika pass och identiteter hamnade han snart i fängelse. Där fick han plötsligt besök av en man klädd i vitt. Mannen la en hand på hans axel och sa: ”Jag förlåter dig.”

Upplevelsen var alltså en uppenbarelse av Jesus och det ledde till en total förvandling för personen på bilden. Hans liv fick en helt annan inriktning. Hatet som drivit honom byttes till kärlek.

Numera bor han i Kanada men reser över hela världen och har fått föra många f.d. muslimer till tro. Han menar att i Iran (!) finns den snabbast växande kristna församling i muslimvärlden. Det mest typiska är att Jesus på olika sätt uppenbarar sig och leder människor på ett konkret sätt så att församlingarna växer.  Officiellt räknar man med en miljon kristna i Iran, men han menar att den verkliga siffran antagligen är fyra gånger så stor.

Man kan bara beundra hans frimodighet och hans mod. Han vet att han har en dödsdom uttalad över sig, men menar att det bara stärker hans möjligheter. För vad han än gör, så kan straffet ändå inte bli strängare.

Det är också starkt att höra honom tala om sin och andra omvända muslimers kärlek till det judiska folket. Något av en motvikt till Irans officiella politik.